När allt blev för mycket

 
 
Jag vet att vissa tycker att jag skriver om allt för mycket personliga saker i min blogg. Men vet ni vad. Det här min blogg och jag väljer helt själv vad jag skriver om. Dessutom så hjälper det mig attt få skriva ner allt. Sen att jag väljer att skriva ner det i bloggen och publicera det så att andra får ta del av det, är något som alltid har varit en självklar sak för mig redan från början då jag började skriva blogg för några år sen. Om ni tycker att det är så fel då behöver ni ju faktist inte gå in och läsa!  Klart att jag kan förstå att ni tycker att det blir lite för personligt men då får de vara så. Om ni känner så. Så ska ni inte läsa detta inlägg. För det är väldigt personligt. 
 
 
 
 
När allt blev för mycket
När allt blev för mycket och jag insåg att jag måste be om hjälp för annars orkar jag inte. Jag har nu i några veckor varit väldigt trött och inte haft någon extra ork. Jag stiger upp på morgon och lagar mig klar för arbetet. Tar ut Bella och sen cyklar iväg. Är på arbetet och mår bra. Men sen då jag kommer hem så börjar jag må dåligt igen. Tar ut Bella. Men sen då vi kommer in och hon bara pipar och gnäller och jag känner att jag inte kan hjälpa henne, för inget som jag gör hjälper henne. Då blir jag stressad och ofta så har jag bara börjat ropa åt henne och sen får jag så dåligt samvete över hur jag behandlat henne. Jag känner hur ångesten ökar och jag börjar gråta. Jag liggger på soffan och gråter, Bella kommer dit och lägger sina tassar om min hals och pussar mig på kinderna. De är precis som hon visste att mamma mår dåligt och behöver få en Bella kram. Det hjälper ibland. Men ofta så gör det saken värre för då känner jag mig hemsk och elak som ropat åt henne. Jag älskar henne så mycket. För mig är Bella mitt barn. Men hur mycket jag än älskar henne så behöver jag få en paus från henne och allt ansvar för några dagar. Så den här veckan bor Bella hos Mammas och Pappas.  För jag började känna att jag började må psykiskt dåligt igen. Jag sover väldigt dåligt på natten 5-6 timmar per natt. Det känns lite som jag är på atutopilot på dagarna. Slår på den då jag far till jobbet och stänger av då jag kommer hem. Jag har länge tänkt att jag verkligen borde berätta åt nån hur jag har börjat må igen. Men jag har känt att det förväntas att jag alltid ska var positiv och glad. Men nu har jag berättat åt mina föräldrar och det känns redan lite bättre. Det hjälper också att jag inte har Bella med mig den här veckan.  Jag behövde få den här pausen.  Det som känns jobbigast av allt är att jag vaknar på morgonen och märker att jag har skadat mig själv, men har inget minne av att jag skulle ha gjort det. Jag har inte skadat mig själv på flera år. Så att de nu händer då jag sover är väldigt skrämmande. Jag visste inte att jag går i sömnen. Jag vill inte gå i sömnen och skada mig själv. Jag vill minnas, men det går inte. Det är helt blankt. Det enda som påminner mig är såren. Jag har sovit lite bättre nu då jag varit själv. Börjar lite tror att jag har så dåligt samvete och mycket ångest då det känns som att jag inte räcker till för Bella och därför sover jag dåligt. Jag slet henne från hennes trygga plats, från hennes hem. ,från hennes pappa, han var hennes stabila punkt. Jag tänkte inte på henne då jag gjorde så då jag lämnade allt. En del av mig kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag gjorde mot Bella och Jimmy. Men jag måste inse att jag måste börja ta hand om mig själv. För jag vill inte vara så här offline.  Jag måste finnas till för Bella , hon behöver mig. . Jag måste börja reda ut mitt liv. För jag vill må bra och orka med allt som livet har att erbjuda. Jag vill inte att allt som jag har kämpat för ska vara i onödan. Jag måste ta en dag i taget. Lita på mig själv att jag nog kan klara av det här. Livet ger och livet tar. Jag är väldigt tacksam för allt som jag har i mitt liv just nu. Att vi hittade tillbaka till varandra. Att man kan förlåta.
 I helgen ska jag och mamma till Vasa. Imorgon far vi på teater och på lördan far vi på Galan 2016! Jag ser verkligen fram emot denna helg.  Sen hoppas jag att jag ska få ordning på mitt mående. Tack för att ni lyssnade. 
 
Ha de bra! 
Kram
Sandra
 
 

Min Mommo och Moffa

Min Mommo Och Moffa
 
Min Mommo och Moffa är verkligen dom finaste. De bryr sig alltid om att alla ska må bra och ha det bra. Min Mommo och Moffa har alltid funnits där för mig. Då jag just hade blivit sjuk med min depression, ångest och hörde "mannen" och inte kunde vara ensam hemma och jag inte ville vara på dagavdelningen. Så fick jag vara hos Mommo och Moffas på dagarna, Mamma förde dit mig på morgon före jobbet och hämtade mig då hon slutade. Jag fick följa med på Mommo och Moffas vardags saker. Det gjorde mig gott att få följa med dem och umgås med dem. Det är nog därför som jag har en så bra relation till dem idag. För utan dem så skulle jag säkert bara ha blivit sjukare, för då skulle jag ha måsta vara inne på dagavdelningen där jag verkligen inte trivdes. Jag har alltid kunnat prata med dem om allting. Har jag funderat på något som jag inte ha velat prata med någon annan om så har jag gått till Mommos och pratat med henne eller om jag har behövt råd gällande något så har jag vetat att jag kan fråga henne. Jag minns att jag sov väldigt mycket då jag var där på dagarna för då kunde "mannen" inte skada mig. Jag tycker om att följa med dem på olika utflykter. Som till villan och Purmo och annat skoj. Om jag behöver få en lugn stund så vet jag att jag kan gå till dem. Där får jag bara vara mig själv och inte känna press från något håll. Mommo och Moffa är mina bästa vänner. 
♥Min stiliga Moffa och vackra Mommo♥
Ni betyder jätte mycket för mig. Jag är så tacksam för allt som ni har gjort för mig och alla gånger som ni har hjälpt mig. Jag vet att jag alltid kan komma till ert då jag vill. Ni är guldvärda båda två. ♥ Ni fanns där då jag verkligen inte såg något annat än mörkt och svart. Då jag bara var tom på allt. Då fanns det lite ljus för att ni fanns där för mig. Ni krävde aldrig något av mig jag fick bara vara. Ni ska veta att jag älskar er båda och att ni har varsin plats i mitt hjärta. Ni är så fina. 
Min fina Moffa på sin 89 års dag 2016♥
Mommo och Moffa i Purmo sommaren 2015♥
 
Jag och Mommo sommaren 2013♥
Man blir alltid på bra humör då man far och hälsar på dem. För de är alltid så glada då man kommer. Om jag har en sämre dag så vet jag att den direkt blir bättre då jag varit och hälsat på hos Mommo och Moffas. Utan er så skulle livet vara lite tråkigt. ♥
 
Ha de bra!
Kram
 Sandra
 

Att Vara Hundägare Och Jobba Heltid

Att Vara Hundägare Och Jobba Heltid 
 
Nu då jag har börjat arbeta på riktigt och 100% och har olika skiften varje dag så blir Bellas tider och rutiner också helt annorlunda än vad hon är van med. Som igår va jag på jobb 8-16 så det var ju helt normalt. Men som idag så började jag 6.30-14.51 vilket betyder att jag måste stiga upp 04.30 och ge morgonmål åt Bella 05.15 och gå ut med henne 05.30. Ni skulle ha sett Bellas ansiktsuttryck då jag lyfte på täcket och la kopplet på henne för att vi skulle gå ut. Hon var nog inte alls med på noterna. Jag for hemifrån 05.50 för att vara på den säkra sidan då det var jag som skulle öppna på dagis idag.  06.09 var jag på plats. Så idag var Bella ensam från 05.50-15.15. Alldeles för länge. Så idag har jag haft väldigt mycket ångest på grund av att hon varit ensam så länge. Hon är ju så liten min lilla bebis.
 
 
Nu har jag fått pröva på att ha första och sista skiftet. Jag är så tacksam över att jag har fått börja arbeta på riktigt nu. Men vad jag egentligen skulle skriva om var hur dåligt samvete jag har för att Bella lämnar lite i skymundan nu. För då jag kommer hem så är jag så trött så jag orkar egentligen inte göra så mycket annat än att gå ut på promenader med henne. Men hon skulle säkert behöva mer av allt. Jag vill ju inte att hon ska tror att jag inte älskar henne och vill vara med henne. För jag älskar verkligen henne  too the moon and back. Jag vill bara att hon ska ha de bästa av allt. Hon behöver få så mycket kärlek. Hon är väldigt sällskapssjuk. Då jag kommer hem på dagarna så släpper hon mig inte ur syne. Hon följer efter mig överallt. Stiger jag upp från soffan så följer hon efter. Min alldeles egna kärleksskugga. Imorgon har jag kvällen så det betyder 8.30-16.30(Men tiden som Bella måste vara ensam blir 8-16.45/16.50.) Det är det som jag tycker är så jobbigt för hon får så långa dagar. Det blir alltid en timme längre dag för henne. Som tur är så har hon ju Benji här hemma hos sig nu. Det är otroligt hur viktigt det är för henne att han finns här. Där Bella finns så ska också pojkvännen Benji finnas. 
 
Då det blir helg så måste jag nog hitta på något roligt med Bella. Något som hon gillar väldigt mycket är att få springa lös i skogen. Så de blir nog en eller flera skogspromenader på helgen. Bara det bästa som sagt. För denna helg får bli en Bella helg med fullt fokus på henne. Snart ska vi gå ut på vår sista promenad och sen gå och sova. 
 
Ha De Så Bra! 
Kram
Sandra