Mommo & Moffa Fammo & Faffa

Har de senaste dagarna spenderat mycket av min tid hos mommos och moffas. Jag blir alltid så lugn då jag far dit. Man blir på bra humör. Är ju sjukskriven denna vecka så därför har jag haft mera fritid att kunna göra vad jag har velat och orkat med dessa dagar. Skall fara och hälsa på dem imorgon igen. :)

 
Nu något annat!
 
Min fammo dog förra året. Det var mycket jobbigt för mig att fammo dog och lämnade oss. Hon var min bästa vän. Det som var jobbigt var att se var hur sjuk hon blev mot slutet och inte kunna hjälpa henne då man inte visste om hon hade ont. Då man inte kunde vara med henne varje minut på varje dag. Finnas hos henne. Bara vara hos henne så hon inte behövde var ensam. Fammo tog alltid bra hand om oss. Hon visade alltid att hon brydde sig om en. Jag var med fammo varje dag då hon ennu bodde hemma. Så mycket älskar jag henne. Hon betyder fortfarade mycket för mig. Hon kommer alltid att finnas hos mig. Det som är jobbigt nu är att nästan varje natt drömmer jag att fammo lever. Att hon aldrig har varit död. Att hon finns hemma. Att vi skall träffas, jag far dit. Men så vaknar jag och då blir jag lika ledsen varje gång då jag kommer ihåg att drömmen bara var en dröm. :'( Saknar både fammo och faffa varje dag. :'( Ni finns i mitt ♥
 
Faffa och jag. ♥
Min fina fammo♥

Uppdatering

Uppdatering från min hand. Har varit till läkare nu ikväll. Blev sjukskriven resten av veckan. Om det inte har blivit bättre efter det så skall jag dit på nytt. Men nu hoppas vi på det bästa. Det är nog lite jobbigt att vara såhä invalid. Men ibland blir det bara så.
 
Ha en bra vecka!

Sjuk Hand

Har haft sjuk hand nu snart i en vecka. Har märkt hur svårt de är att inte kunna använda sin högerhand då man är högerhänt och använder handen till allt. Tur är i alla fall att jag kan röra fingrarna. Men kan inte lyfta tunga saker. Det tar jätte sjukt då jag skall lyfta min deo flaska och den är ju liten och väger knappt något. Att duscha och hålla i dusch handtaget är rena rama plågan. Då känns det som att jag skulle vilja börja gråta varje gång för att det tar så sjukt. Jag brukar inte tycka synd om mej själv eller sitta och klaga. Men nu tycker jag faktist synd om mej och klagar på hur sjukt det tar. Det är så roligt att se på Bella då jag mitt i allt kan börja gråta för att det tar så sjukt  och hon bara stirrar på mig med en sån min som säger " mamma vad är det med dig? Du är konstig" :) Men sen kommer hon och pussar och kramar mig. Då blir det alltid bra igen. :) Bella är nog min glädjespridare. Med henne blir man alltid på bra humör. :) Får se hur länge jag måste ha skena på innan det blir bra igen.
 
Ha en bra vecka!