Döm mig inte!

Ikväll har jag en stor känsla av att jag saknar något eller kanske någon. Jag kan inte riktigt säga vad. Vet bara att det är en jobbig känsla. För saknaden är enormt stor. Jag tror att det lutar mera mot någon än något. Men vet inte vem eller kanske det är saknaden efter att få känna något. För den här veckan har jag varit helt tom på allt. Jag vet inte varför. Jag har bara velat göra ingenting då jag har kommit hem på kvällen. Jag har som varit med men varit någon annanstans i mitt huvud. På en helt annan plats och annan tid. Känslan som jag har är bara tomhet. Här hemma är jag till ingen nytta. Jag ligger bara på soffan och stirrar. Spotify är på och spelar musik. Men jag lyssnar egentligen inte på vad de spelar. Timmarn går och går. Jag går ut med Bella. Men sen in för att bara lägga mig ner och stirra ut över allt igen. Jag orkar inte tänka på något, vill inte tänka på något. Bara vara och bli lämnad ifred. För jag kan inte vara alla till lags. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Du kan inte komma in i mitt liv igen och förstöra allt för mig. Du gjorde det förr, för att jag lät dig göra det. För att jag inte orkade säga ifrån. Du vann över mig de gångerna. Men den här gången är jag starkare. Du kan inte bestämma över mig, säga åt mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har kontroll över mitt liv nu. Förr var det du som avgjorde mitt liv. Men nu har jag lärt mig att säga ifrån mot dig. Du kan ta dina fördomar och försvinna ut ur mitt liv. Du har varit på återbesök. Men nu vill jag att du lämnar. Kom inte hit någo mera. JAG KLARAR mig utan dig. Jag lovar att du inte behövs. Jag har varit snäll. Snälla du gör det bara svårt för mig. För jag måste alltid vara så glad och postiv. Jag får inte vara dålig och jag blir det om du är i mitt liv. Om jag stänger ögonen och har dem stängda riktigt hårt, lovar du att du är borta då jag öpnnar dem igen? Snälla jag ber dig. Jag var ju så ung då du var här sist. Jag har blivit bättre. Jag är inte samma person som jag var åren 2008-2010. Nu har jag byggt upp ett liv. Det livet ska du inte få komma och förstöra. Nu då alltig börja se ljusare ut. Varför dyker du alltid upp då jag mår som bäst och har det som bäst? Du ska inte vinna. JAG SA NEJ! Förra gångerna så vågade och orkade jag inte säga nej åt dig. Men nu tänker jag försöka radera dig från mitt liv för gott. Jag vill klara detta själv. För jag måste klara detta själv utan hjälp från någon annan. Jag tror att jag behöver få ett dygn för mig själv. Där jag bara behöver få tänka på mig själv. Inte behöver ta något ansvar. Där jag bara får vara mig själv. Där ingen kan säga åt mig att jag måste göra si och så. Jag måste få skicka mig själv på avlastning från mig själv. Men då det alltid måste finnas en orsak till allting. Okej här får ni min orsak: Det håller på att bli för mycket för mig nu. Jag måste bort från allting för en stund. Jag orkar inte annars. Jag måste få en paus från vardagen. Jag tror att efter julafton. I mellan dagarna så ska jag unna mig ett dygn för mig själv. Där min hjärna får vara på paus läge. Ni får tycka precis vad ni vill om det. För jag bryr mig inte. Jag har fått höra och lära mig att jag måste lyssna på vad min kropp vill och då jag lyssnar på min kropp så vill den få en paus. För att den ska orka vidare med år 2016 så måste den få den pausen. Alla ni som någon gång har lidigt av psykisk ohälsa så vet precis vad jag talar om.  Så nu ber jag er var snälla och döm mig inte för mina val. Till min familj och mina vänner så vill jag bara säga att ha tålamod med mig. Jag öppnar nog upp mig om jag behöver. Jag lovar att ni inte behöver vara oroliga. Jag tänker ringa till mamma nu direkt efter att jag har publicerat detta inlägg. 
 
 
Ha det så bra!
Kram
Sandra 
 
 

Bella Gästbloggar

Hej Mammas Blogg!
 
 
Mitt namn är Bella. Jag är född 17.5.2010 och bor med min mamma Sandra och Pappa Jimmy i en lägenhet i Jakobstad. Min favorit leksak är min tyg kanin som mamma köpte åt mig då jag var valp. På min fritid så tycker jag om att sova. Jag är väldigt krävande av mig då jag vill vara det. Vilket jag vet att mamma kan bli galen på. En av mina favorit saker att göra är att få springa lös i skogen. Den där känslan av att få vara fri är bara för härlig. Ibland kan jag hitta på bus. Som att tömma ut roskispåsen över hela lägenheten. Jag vet precis hur jag ska göra för att få som jag vill med mamma. Hon är väldigt lätt lurad. Varje kväll då vi ska börja sova så får jag först ett nattkex av pappa. Det är vår tradition sen jag var valp. Men för att jag ska få det så måste jag sitta fint och ge vacker tass. Pappa brukar dela kexet i två delar så att de ska kännas som att det är mera. Efter att jag fått det så brukar jag fara och ge mamma en gonatt puss. Ibland lägger jag mig på mammas kudde. Men bara för en liten stund. Sen flyttar jag mig och skrapar på mammas täcke tills hon lyfter på det och jag kan krypa under och börja sova. Där sover jag nästan hela natten. Jag är ingen morgonhund. Jag vill sova länge.  Helst under en varm filt eller ett täcke. Jag har två bästa kompisar. De är Mommos och Moffas hundar. Lillasyster Ebba och Storasyster Wilma. Då jag är hos Mommos och Moffas så tycker jag om att sova på den vita pälsen i stolen. Moffa brukar bjuda på hundkorv till maten. Det tycker jag om för hemma så får jag bara torra pepplor. Då man träffar mig för första gången så ska man låta mig lära känna dig i min egen takt. För om jag blir skrämd så skäller jag åt dig. Men jag är nog en väldigt snäll hund. Jag är bara lite försiktig med nya hundar och människor.  Men ger ni mig bara lite tid så kan vi nog ha det riktigt roligt ihop. Här hemma så gillar jag mest att ligga på soffan på mammas ugglefilt. Det bästa är då både mamma och pappa är hemma. Jag tycker inte om höga ljud. Jag avskyr regn och rusk. Då vill jag inte gå ut. Mamma får bära ut mig. För jag vägrar. Jag har flera olika klädes plagg. Regnrock, vinter och sommar tröjor. Reflexväst. Jag har till och med en mössa. Ja jag vet mamma är lite galen. Då hon inte kan låta bli att köpa åt mig då hon ser något som hon gillar. Jag gillar förstås inte allt som hon köper åt mig.  Men jag är ju mammas lilla bebis. Så jag får nog finna mig i det att mamma aldrig kommer att kunna sluta köpa kläder och saker åt mig.
 
 
 
Nu tackar jag för mig för den här gången. Men man vet aldrig mitt i allt så dyker jag upp här igen. Nu vill jag att ni tar bra hand om varandra. Kom ihåg att alla är lika värdefulla. Puss & Kram
BELLA ♥
 

In My Heart Forever

In My Heart Forever
 
Igår var en väldigt jobbig dag. För nästan hela dagen så gick jag och tänkte på min fina Fammo som tyvärr inte finns med oss längre. Jag var nära att börja gråta flera gånger då jag tänkte på henne och allt som jag aldrig han säga åt henne. Allt som jag har velat dela med henne. Hon borde finnas här. Hon ska inte vara borta. Det är många gånger som jag ha velat ringa åt henne och berätta åt henne om något som jag har varit med om. Igår då jag slutade så cyklade jag direkt till Fammo och Faffas grav. Jag satt där en stund och pratade med dem. Nu tycker ni säkert att jag är dum i huvudet som far till graven och pratar. Men det hjälper mig att få gå dit för på något sätt så känns det som om de finns med mig fortfarande då jag får berätta saker. Jag brukar tänka på att undra vad fammo skulle ha sagt eller tyckt om de saker som jag berättar åt dem om. Ibland så ser jag hennes fina skratt och kan minnas tillbaka till alla de fina stunderna som jag och fammo fick tillsammans. Jag tycker att det är extra jobbigt här runt jul. För det är då som Fammo och Faffa finns i mina tankar som mest. De borde verkligen finnas här med oss nu. Varför måsta ni tas bort från oss.
 
Fammo kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. För det finns saker som bara hon vet om. Sånt som jag aldrig kommer att dela med någon annan. Det är bara jag och Fammo som vet om dessa saker. Det känns bra att få dela vissa saker med bara henne. För hon var inte bara min Fammo, hon var som en extra mamma åt mig. För alla gånger som jag valde att cykla dit istället för att cykla hem efte skolan. Då jag hade grälat med mamma och pappa. Så var Fammo alltid det självklara valet att gå till för att lugna ner mig. Fammo och Faffa ni kommer alltid att vara saknade och älskade av mig. 
Här är en bild på min fina Faffa och jag. ♥
 
 
 
 
                                                                               Ha de bra!
                                                                               Ta hand om varandra!
                                                                                Kram
                                                                                 Sandra