Döm mig inte!

Ikväll har jag en stor känsla av att jag saknar något eller kanske någon. Jag kan inte riktigt säga vad. Vet bara att det är en jobbig känsla. För saknaden är enormt stor. Jag tror att det lutar mera mot någon än något. Men vet inte vem eller kanske det är saknaden efter att få känna något. För den här veckan har jag varit helt tom på allt. Jag vet inte varför. Jag har bara velat göra ingenting då jag har kommit hem på kvällen. Jag har som varit med men varit någon annanstans i mitt huvud. På en helt annan plats och annan tid. Känslan som jag har är bara tomhet. Här hemma är jag till ingen nytta. Jag ligger bara på soffan och stirrar. Spotify är på och spelar musik. Men jag lyssnar egentligen inte på vad de spelar. Timmarn går och går. Jag går ut med Bella. Men sen in för att bara lägga mig ner och stirra ut över allt igen. Jag orkar inte tänka på något, vill inte tänka på något. Bara vara och bli lämnad ifred. För jag kan inte vara alla till lags. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Du kan inte komma in i mitt liv igen och förstöra allt för mig. Du gjorde det förr, för att jag lät dig göra det. För att jag inte orkade säga ifrån. Du vann över mig de gångerna. Men den här gången är jag starkare. Du kan inte bestämma över mig, säga åt mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har kontroll över mitt liv nu. Förr var det du som avgjorde mitt liv. Men nu har jag lärt mig att säga ifrån mot dig. Du kan ta dina fördomar och försvinna ut ur mitt liv. Du har varit på återbesök. Men nu vill jag att du lämnar. Kom inte hit någo mera. JAG KLARAR mig utan dig. Jag lovar att du inte behövs. Jag har varit snäll. Snälla du gör det bara svårt för mig. För jag måste alltid vara så glad och postiv. Jag får inte vara dålig och jag blir det om du är i mitt liv. Om jag stänger ögonen och har dem stängda riktigt hårt, lovar du att du är borta då jag öpnnar dem igen? Snälla jag ber dig. Jag var ju så ung då du var här sist. Jag har blivit bättre. Jag är inte samma person som jag var åren 2008-2010. Nu har jag byggt upp ett liv. Det livet ska du inte få komma och förstöra. Nu då alltig börja se ljusare ut. Varför dyker du alltid upp då jag mår som bäst och har det som bäst? Du ska inte vinna. JAG SA NEJ! Förra gångerna så vågade och orkade jag inte säga nej åt dig. Men nu tänker jag försöka radera dig från mitt liv för gott. Jag vill klara detta själv. För jag måste klara detta själv utan hjälp från någon annan. Jag tror att jag behöver få ett dygn för mig själv. Där jag bara behöver få tänka på mig själv. Inte behöver ta något ansvar. Där jag bara får vara mig själv. Där ingen kan säga åt mig att jag måste göra si och så. Jag måste få skicka mig själv på avlastning från mig själv. Men då det alltid måste finnas en orsak till allting. Okej här får ni min orsak: Det håller på att bli för mycket för mig nu. Jag måste bort från allting för en stund. Jag orkar inte annars. Jag måste få en paus från vardagen. Jag tror att efter julafton. I mellan dagarna så ska jag unna mig ett dygn för mig själv. Där min hjärna får vara på paus läge. Ni får tycka precis vad ni vill om det. För jag bryr mig inte. Jag har fått höra och lära mig att jag måste lyssna på vad min kropp vill och då jag lyssnar på min kropp så vill den få en paus. För att den ska orka vidare med år 2016 så måste den få den pausen. Alla ni som någon gång har lidigt av psykisk ohälsa så vet precis vad jag talar om.  Så nu ber jag er var snälla och döm mig inte för mina val. Till min familj och mina vänner så vill jag bara säga att ha tålamod med mig. Jag öppnar nog upp mig om jag behöver. Jag lovar att ni inte behöver vara oroliga. Jag tänker ringa till mamma nu direkt efter att jag har publicerat detta inlägg. 
 
 
Ha det så bra!
Kram
Sandra 
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Varm kram vännen!!! H. Carina (Cia)

2 Anonym:

https://m.youtube.com/watch?v=qiu6RMMNERs

Kommentera här: