K.Ä.R.L.E.K eller Olycklig K.Ä.R.L.E.K

( Det kommer säkert att finnas många stavfel i detta inlägg Så jag ber om ursäkt på för hand!) 
 
K.Ä.R.L.E.K Eller Olycklig K.Ä.R.L.E.K
 
vad är kärlek egentligen. Det är ju ett ord som man förknippar med lycka och glädje. Men jag anser nog att det finns kärlek där man kan vara olycklig och ledsen också. Varför måste allt vara så gulligt och mulligt då det kommer till ordet och ämnet kärlek. För man kan vara olyckligt kär. Men om man är det så ska man helst hålla tyst om det. För inte vill någon höra på sånt trams. Jag kan bli riktigt arg och förbannad då jag tänker på det. Då folk målar upp en bild om att allt ska vara så rosa och fluffigt. Att allt annat än perfekt inte räknas som kärlek. Som att man aldrig grälar och skulle vilja slänga ut den andra med huvudet före. Nu menar jag ju inte att jag inte tror på äkta kärlek och det rosa och fluffiga. Jag menar bara att  jag vet att det inte alltid är så som vissa vill att det ska vara. Att man kanske drar en vit lögn för att man inte vill att världen ska veta hur man egentligen har det i sitt förhållande. Om jag nu tar mitt och Jimmys förhållande som ett exempel. Vi kanske inte är så kärleksfulla av oss mot varandra. Vi lever inte på rosa moln. Men vi båda vet ändå att vi älskar varandra. Våra 3 första år tillsammans så var vi verkligen kära mot varandra. Men med åren så har vi slutat med sånt. Jag tror att vi tar varandra för givet. Det kan jag dock tror att inte alltid är så bra. Men jag är nog viktigt med att nu som då meddela Jimmy om att jag älskar honom och att han är viktig för mig. Speciellt de perioder i mitt liv som är extra svåra. Då ångesten och allt är upp och ner. För då vet jag att han får stå ut med en hel del skit från min sida. Vredesutbrott, ropas och mycket annat som jag inte is nämna här i bloggen. Jimmy är verkligen min klippa. Han har funnits där för mig genom min svacka i livet. Den delen av mitt liv som jag helst av allt vill glömma. Men som tyvärr alltid kommer göra sig påmind på ett sätt eller ett annat. Det finns saker som är svåra att glömma. Som gör att det sticker till i hela kroppen. Som får mig att vilja gråta floder. Den där känslan då jag ville avsluta mitt liv bara för att slippa "mannen rösten". Ångesten som han gav mig varje gång han sa åt mig att skada mig eller ta livet av mig för att jag inte var värd att få leva.  Varje gång han lyckades övertala mig och jag tog till kniven. Han kunde verkligen styra hela mitt liv. Jag kommer ihåg att jag sov väldigt mycket för då fick jag vara ifred och han kunde inte komma åt mig. Utan mina föräldrar, syskon, Mommo och Moffa och Jimmy så skulle jag nog ha gett upp och låtit "mannen" vunnit över mig. Jag skulle aldrig ha sökt hjälp. Jag hade så många gånger spelat upp mitt självmord i huvudet. Jag visste precis hur och när jag skulle avsluta allt. Jag hade till och med skrivit ett avskedsbrev till min Mamma och Pappa,
 
 
och till  Mommo och Moffa.
 
och till Storasyster och Lillebror.
 
Jimmy hade också fått ett eget brev. Jag vet att jag har dessa brev nånstans här hemma. Gömda långt borta. Där ska de alltid finnas och aldrig kommer de att behöva hittas.
 
 Musik och Bella har hjälpt mig många gånger. För om Bella inte skulle ha kommit in i mitt liv så skulle mycket ha kunnat hända. Hon har verkligen ändrat på mitt liv. För det var många gånger som jag tänkte på att nu orkar jag inte längre. Men då hade jag alltid den tanken med mig att hur skulle Bella klara sig utan sin mamma. Att inte kan jag ju lämna henne helt utan mamma. Så tack min underbara gulliga älskling Bella för att du finns och för att du har räddat mig tusen gånger om. Du har också ett eget brev som jag har skrivit till dig♥

 
 
 
 
Musik är något som alltid har hjälpt mig igenom svåra stunder. Då jag lägger på min musik och lägger hörlurarna i öron på hög volym. Så går jag in i min lugna bubbla. Där kan inget eller ingen komma åt mig. Där får jag bara vara mig själv. Jag får gråta,skrika, skratta eller bara vara. Det är det som gör musiken till en sån bra hjälpreda. För ofta är det så att när jag börjar må dåligt psykiskt . Ångesten börjar smyger sig fram. Tårarn klumpar sig i halsen. Det är då jag tar till min musik. På med musiken i med hörlurarna i öronen och jag får gå in i min bubbla.  Då blir det förhoppningsvis bättre.
 
 
Men om det inte hjälper så har jag alltid min fina pappa och mamma som jag ringer åt och ber om hjälp.  För jag vet att de alltid finns där. 
 
Ebba och Wilma har också hjälpt mig. Då jag ännu bodde hemma så kunde alltid Ebba och Wilma trösta mig. Ebba kom alltid och kramades då hon hörde att jag var ledsen. Wilma fanns också alltid där på sitt sätt. En svart gosig varm Ebba och Wilma kram var alltid bäst. 
Ebba♥
Wilma♥
 
Ebba och Wilma. ♥
 
 
 
Nu blev det här inlägget lite flummigt. Det började med kärlek och olycklig kärlek. Slutade med lite annan sorts kärlek. Men utan kärleken som jag har för min familj så är jag inget. Utan er vill jag inte vara. Ni är viktiga för mig. 
 
Ha det så bra!
Kram 
Sandra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: