En vecka med två sötnosar

Förra torsdagen så for jag till mammas och pappas för att bo där i veckan. För att sköta om deras hundar och deras hus då de är på resa. Det är alltid så skönt att få bo här. Sen är det ju bara en stort plus att man får bo med två sötnosar. Det har gått så bra med Ebba och Wilma. De är så snälla och duktiga. Ebba vill vara med överallt. Wilma är lite mera för själv. Men nu som då så kommer hon och visar att hon nog också finns här. Så jag säkert ska komma ihåg henne med. På morgon så stiger vi upp och de får sitt morgonmål. Medan jag gör mig klar för jobb. Sen går vi ut på morgonpromenaden. Då vi kommer in så pussar jag hejdå på dem och säger att vi ses sen. Då jag kommer hem så gör vi i princip samma sak. Bara att då får de kvällsmat och sen går vi ut på en lite längre kvällspromenad. Såklart får de ju en puss då jag kommer hem också. För nog älskar jag mina gosiga sötnosar. Då vi kommer tillbaka från promenaden så blir de duschade om de är riktigt klottiga. Annars så går vi direkt in. Då far de båda två och sover. Wilma vill helst sova i sin korg eller på lilla sängen. Ebba lägger sig på stora sängen och har det bra där. Själv så sätter jag mig en stund fram för datorn för att lyssna på musik och skriva blogg inlägg. Sen då klockan börjar närma sig nie eller tie så får Ebba och Wilma gå ut på gården om de behöver göra sina behov. Det var meningen att mamma och pappa sku komma hem imorgon. Men efter som vr strjekar. Så kommer de hem först på fredag kväll. Så jag får vara här ännu en extra natt.Vilket jag bara tycker att är skönt och roligt. För jag gillar verkligen att vara här. :) ♥
 
 
Ha de så bra! 
Kram
Sandra

Svåra Beslut

Jag har några svåra beslut att fatta. Hur jag än gör så kommer någon att bli sårad och besviken. Ska jag tänka på mig själv eller ska jag tänka på vad andra vill? Det är svårt att veta. För jag vill verkligen inte såra någon. Men jag borde väl tänka på hur det kommer att se ut hur jag än gör. Ett liv med eller ett liv utan. Har provat på den känsla ett tag nu och funderat hit och dit på hur jag vill göra. För och nack delar med det beslut som jag fattar. Jag eller det? Det är den stora frågan. Hur ska jag om jag väljer mig själv då kunna berätta om mitt beslut. Oj oj hur ska detta sluta. Glad och Bra? eller Arg och Dåligt? För det kan inte bli båda. Hur jag än sku vrida och vända på det. Så finns det bara ett inte två. Men innerst inne så vet jag nog redan hur jag vill göra. Har nog veta det ganska länge redan. Kanske för länge. Men inte insett det tidigare förrän nu.  Kan meddela sen då jag har berätta om mitt beslut. :) 
 
 
 
Ha de så bra!
Kram
Sandra
 

Tanken som äter upp mig

Tanken som äter upp mig
 
Det finns en tanke som håller på att äta upp mig. Som tär på mig på ett sätt som ingen tanke har gjort tidigare. Jag har sagt att det är okej. Att det är förlåtet och glömt. Men det är nog inte sant. För ända sen jag fick veta det här så har den tanken funnits med mig överallt. Alla timmarna på dygnet. När jag somnar, när jag vaknar. Överallt. Tänk om det är sant. Det är nog sant. Det är därför som inget fungerar. Därför vill ingen ha mig där.  För jag är bara till besvär. Folk är med mig för att de tycker synd om mig och inte vågar säga nej. Jag som aldrig brukar tänka på vad jag stoppar i mig. Har börjat kontrollera allt. Det är ditt fel. Om du inte skulle ha sagt så där, om jag inte hade fått reda på det. Så skulle mitt liv ha fått fortsätta som vanligt. Jag hade inte behövt vara så självkritisk. Nu kommer inget att bli som förr. För jag kommer alltid att ha dina ord snurrandes i mitt huvud. Det svider till bakom ögat då jag tänker på det. Klumpen i halsen blir bara större och det börjar svida bakom ögonen. Jag måste göra si och så för att bli accepterad nu. Tänk om jag gör något fel eller säger något fel.  Det ser inte så ljust ut i min tunnel. Kanske det aldrig kommer att göra det. Det är så här det ska vara. Det är normalt. Du gjorde säkert rätt i att säga så där. Så jag tackar dig för att du sa sanningen. För ingen annan skulle ha gjort det.