Vad är det som händer

Vad är det som händer

 

Vad är det som händer med mig. Så känns det just nu. Vart är jag på väg. Vad är meningen med livet för mig. Ska det faktiskt få vara så här igen. Att jag inte kan kontrollera mig själv eller mina handlingar. Vad jag gör eller säger. Det är jag men samtidigt så är det inte jag. Jag känner mig utanför mitt liv. Jag vill så mycket men jag orkar inte. Jag vill kunna göra allt som jag vill. Jag vill inte vara begränsad av mitt eget psyke. Men tyvärr så är jag det ganska mycket. Jag vill fara och hälsa på till min Mommo och Moffa för där vet jag att jag kan må bra och får vara mig själv. Men jag kommer mig bara inte för att fara iväg. För min kropp och hjärna skriker åt mig att jag måste gå hem om jag är på väg nånstans. För jag är så otroligt trött just nu. För jag får inte någon sömn på natten. Jag är vaken nästan hela natten. Om jag har tur så får jag lite sömn innan morgonen och alarmet ringer och det är dags att stiga upp igen. Då helgerna kommer så är jag så otroligt trött och slut i kroppen så min lördag och söndag går i princip till att sova. Jag går liksom på en lägre växel. Jag glömmer bort saker. Jag kommer inte ihåg om jag har gjort saker som jag ska göra. Jag kan ha bestämt mig för att göra något och sen kommer jag ihåg det på kvällen eller dagen efter och då är det försent. Jag kan ha varit ute med Bella men blir sen osäker på om jag faktiskt ha varit ute med henne tillräckligt många gånger för jag börjar tänka om jag blandar ihop dagarna och tror att jag ha varit ute med henne men istället så var det en promenad från igår men då jag blir så där osäker så tar jag ut henne en extra gång bara för att vara på den säkra sidan. Ha jag bytt hennes vatten och gett mat åt henne. Jag kan prata med Jimmy eller någon annan i telefonen men efteråt kommer jag inte alls ihåg vad vi ha pratat om. Det skrämmer mig ganska mycket att jag kan glömma så där snabbt. Jag har sökt till en sömnskola kurs och jag hoppas verkligen att  jag slipper med på kursen för jag behöver verkligen få hjälp med mina sömnproblem. För annars vet jag inte vad som kommer hända. Men jag är rädd för resultatet för jag kommer ihåg vad som hände sist då jag hade problem med sömnen och minnet blev sämre. Jag vill inte hamna där igen.  Jag har fått sova lite bättre nu två nätter. För jag har kunnat ha alarmet lite senare att ringa. Då Bella fick fara till mammas och pappas i måndags. Så då jag inte behöver ta ut henne före jag far till arbetet så är morgonen lite lugnare. Sen är något som jag inte kan göra då Bella är hemma är att ha jätte högt på musik. Men nu då hon är borta så är den höga musiken en sorts hemma terapi för mig. Jag sätter mig i soffan och ibland står jag i soffan och dansar till musiken. Bara för att jag kan och för att det är skönt att släppa allt för en liten stund. För då musiken är på så kan jag inte tänka på något annat för just den stunden. Musik har alltid hjälpt mig på sitt eget sätt.   

 

 

 

Jag kan komma på mig själv med att sitta och stirra rakt ut på inget och tänka vad var det som du hade tänkt göra nu. Jag har svårt för att berätta om mina känslor och hur jag mår. För mig är det lättare att skriva ner vad jag känner och hur jag mår.  Jag har blivit bättre på att prata om mina känslor och mående. Men det är fortfarande väldigt svårt. Men jag övar på det varje dag. Jag har många olika saker som jag måste öva mig på varje dag. Men allt jag gör är för att jag ska börja må bättre och få tillbaka kontrollen över mitt eget liv. Det är mitt mål. Jag vill att jag ska känna mer glädje än stress i mitt liv. För allt som jag gör och ska göra blir till en stress för mig nu då jag mår som jag gör. Det är mera stress just nu och så vill jag inte att det ska vara. Eftersom det blir en sån stress för mig så vill jag därför helst inte lämna mitt hem och min trygga punkt. Jag trivs bäst här hemma där jag känner mig trygg och kan låsa in  mig från världen som finns där utanför. Då jag är med Jimmy så känner jag mig också trygg. Det känns lättare med honom att göra saker. För jag vet att så länge jag är med honom nånstans så kan inget ont hända mig. Min familj är viktig för mig. Utan er i mitt liv så klarar jag mig inte.

Det här blev ett lite råddigt inlägg. Men sen så känner jag mig ganska råddig just nu. Så det kan väl inte bli på något annat sätt då jag skriver.

 

Ta hand om er! Ni är alla viktig för någon!  

 

 

 

 

 

 

Att leva med Ångest

 

Det här blogginlägget kommer att handla om hur jag tycker det är att leva med ångest. Det är mina tankar och åsikter. Ni får tänka på ert sätt kring det här för vi  är alla olika och alla upplever saker på olika sätt. Men det här är mitt ärliga inlägg om hur jag upplever ångesten.


 

Att leva med Ångest

 

Att leva med ångest är något som jag har gjort i väldigt många år. Jag har mina bättre dagar och sämre dagar. Då jag har mina bättre dagar så vet jag om att ångesten finns där och jag känner av den. Det gör jag varje dag oavsett om det är en bättre eller sämre dag. Men jag har kontroll över den på de bättre dagarna.  Den senaste tiden har jag varit väldigt stressad och irriterad. Jag tycker att allt har varit stressande. Jag blir irriterad för minsta lilla som går fel eller om någon säger något som stör mig så känner jag bara hur det börjar krypa i mig och jag vill bara gå och gräva ner mig.

Då jag har mycket ångest och oro i mig så blir min vardag direkt sämre. Jag måste ha kontroll över allt. Jag kollar att dörrarna är stängda och låsta flera gånger på en kväll. Jag kollar att allt är avstängt och att vattnet inte rinner i wc kranen. Fast det kan vara timmar sen jag var in dit sist. Så måste jag ändå kolla. För tänk om den skulle ha lämnat på eller om jag har lämnat på lampan. Det blir tvångstankar som gör att jag aldrig riktigt kan slappna av. Jag kan sitta i soffan men jag kan ändå inte riktigt lugna mina tankar och oro kring vad som kan hända och när ska det hända. Jag måste ha full kontroll över allt. Just nu är jag inne i en väldigt svår period. Då allting känns tungt. Jag vill inte göra något och helst så vill jag inte träffa nån. Jag vill inte vara social och glad just nu. Så därför känns det som att jag spelar en roll i en teater och teatern handlar om hur jag måste visa ett beteende som passar utåt en glad, social och snäll flicka. Jag går till jobbet och sen hem för att göra inget alls. Jag vill inte prata om det. Så jag säger att allt är bra och att jag mår bra. För jag orkar inte förklara varför jag mår som jag mår för då börjar jag bara gråta igen. För att det inte alltid finns en bra förklaring till alla mina känslor.  Dessutom så är Bella också inne i någon svår gnäll period just nu för allt hon gör här hemma så är att gnälla. Idag då jag kom hem och Bella direkt börja gnälla på mig.  Fast jag gav henne mat, for ut med henne, och gullade med henne. Men inget hjälpte hon bara gnällde på mig. Då brast det bara för mig och tårarna börja rinna ner för mina kinder och jag kände att nu orkar jag inte mera. Så jag stängde in mig på wc och satte mig ner på golvet och bara grät. Bella va på utsidan av dörren och krafsa och gnällde. Hon ville ju såklart komma med in. Men jag orkade inte jag behövde en paus från henne. Så där satt jag på wc golvet i typ 20 minuter tills gråten och ångesten var under kontroll och jag kunde vara mitt lugna jag igen. För något som ger mig väldigt stark ångest och nästan lite panik är då jag känner att jag inte kan ta hand om Bella. För jag känner att jag har ingen rätt att känna så för jag har själv valt att bo här och bo själv och ta hand om Bella själv 24/7. Ingen annan bara jag har valt detta. Så då har jag ingen rätt att klaga. Jag älskar Bella så otroligt mycket och hon är verkligen min bästa vän. Min lilla bebis. Men när hon bara gnäller och gnäller och inte gör något annat så vill jag bara gå och gömma mig. För jag vill inte bli arg på henne.Jag vill inte tappa kontrollen. För egentligen så är det inte mitt riktig jag som blir arg utan det är mitt ångest jag som känner att jag tappar kontrollen.

 

Hur påverkar ångesten mitt förhållande med Jimmy

 

Den senaste tiden så har jag också varit väldigt dum och jobbig  mot Jimmy måste jag nog tyvärr säga. För jag har mått så otroligt dåligt så då jag träffar honom och han försöker göra något snällt för mig eller säger något snällt så har jag bara ropa och fräst åt honom. Jag har blivit jätte sur och stressad för det mesta. Så jag har förstört flera helgar som vi skulle ha kunnat haft tillsammans men istället så har jag varit sur och stressad. Men det är inte jag egentligen. För jag vill vara med honom och hitta på saker tillsammans. Men jag har bara känt stress för att måsta göra saker. Så stackars Jimmy har det inte alltid så lätt då han är tillsammans med mig. Men jag älskar honom jätte mycket. Han är min bättre hälft. Den här helgen som har varit var dock lite bättre. Hoppas på flera sådana helgar.

 

Hur påverkar ångesten min sömn 

 

Jag känner hela tiden en tjock massa i halsen som att nu börjar jag gråta igen. Det känns som att jag har förlorat kontrollen över mitt eget liv. Jag styrs av mina känslor som är starkast och just nu så är det min ondskefulla ångest som styr mitt liv känns det som. Jag kan inte sova på nätterna jag får sömn ca. 4-5 timmar per natt om jag har tur. Jag ligger bara vaken och vänder på mig. Stiger upp och går runt i lägenheten. Det går inte att sova. Fast jag börjar försöka sova senast halv elva, kvart före elva på kvällen. Kan inte börja gå tidigare i säng heller. Då jag går ut med Bella sista gången klockan 22 för att det inte skall bli allt för lång paus tills hon slipper ut på morgon igen. De går bara inte att sova. Så då alarmet ringer på morgon så är jag redan vaken eller så har jag sovit en till två timmar. För mina ca. 4-5 timmar sömn är inte timmarna i sträck. Utan de är uppdelade under hela natten. Jag är väldigt trött men jag får helt enkelt ingen sömn. Lördag och Söndag är dock lite bättre. Men det tror jag beror på att jag inte har några tider att passa då.

 

Lite tankar

 

Helt ärligt så vill jag helst bara ligga i sängen och vara för mig själv. Så det är tur att jag har mitt arbete att gå till så jag får komma hemifrån en liten stund varje dag. Där känner jag i alla fall att jag gör någon nytta och hjälper någon annan. 

Andra tror kanske att det hjälper att gå ut och röra på sig då man mår dåligt. Att fara och träffa folk. Men det hjälper inte mig. Det är bra om det hjälper någon och det tror jag nog att det gör. Men det hjälper inte mig. Det kan till och med göra saken värre för  mig.  Speciellt om jag känner stor press på mig som att jag måste må på ett visst sätt. Men då känns det bara som att rummet blir mindre och mindre och att snart så blir jag ihop klämd. Det är svårt att förklara för en person som inte upplever ångest på det sätt som jag gör. Hur allting känns och och hur det är för mig att leva med ångest på det sätt som jag gör. Den styr väldigt mycket i vad jag gör och speciellt vad jag väljer att inte göra just på grund av att det är något som jag vet kommer att bli för svår hanterligt för mig.

Det finns mycket ännu som jag kan skriva om det här ämnet. Men jag tror att jag väljer att avsluta här. Jag ber om ursäkt för de eventuella stavfel i texten. Hoppas att ni har en bra vecka och sköt om er. Kram