Att leva med Ångest

 

Det här blogginlägget kommer att handla om hur jag tycker det är att leva med ångest. Det är mina tankar och åsikter. Ni får tänka på ert sätt kring det här för vi  är alla olika och alla upplever saker på olika sätt. Men det här är mitt ärliga inlägg om hur jag upplever ångesten.


 

Att leva med Ångest

 

Att leva med ångest är något som jag har gjort i väldigt många år. Jag har mina bättre dagar och sämre dagar. Då jag har mina bättre dagar så vet jag om att ångesten finns där och jag känner av den. Det gör jag varje dag oavsett om det är en bättre eller sämre dag. Men jag har kontroll över den på de bättre dagarna.  Den senaste tiden har jag varit väldigt stressad och irriterad. Jag tycker att allt har varit stressande. Jag blir irriterad för minsta lilla som går fel eller om någon säger något som stör mig så känner jag bara hur det börjar krypa i mig och jag vill bara gå och gräva ner mig.

Då jag har mycket ångest och oro i mig så blir min vardag direkt sämre. Jag måste ha kontroll över allt. Jag kollar att dörrarna är stängda och låsta flera gånger på en kväll. Jag kollar att allt är avstängt och att vattnet inte rinner i wc kranen. Fast det kan vara timmar sen jag var in dit sist. Så måste jag ändå kolla. För tänk om den skulle ha lämnat på eller om jag har lämnat på lampan. Det blir tvångstankar som gör att jag aldrig riktigt kan slappna av. Jag kan sitta i soffan men jag kan ändå inte riktigt lugna mina tankar och oro kring vad som kan hända och när ska det hända. Jag måste ha full kontroll över allt. Just nu är jag inne i en väldigt svår period. Då allting känns tungt. Jag vill inte göra något och helst så vill jag inte träffa nån. Jag vill inte vara social och glad just nu. Så därför känns det som att jag spelar en roll i en teater och teatern handlar om hur jag måste visa ett beteende som passar utåt en glad, social och snäll flicka. Jag går till jobbet och sen hem för att göra inget alls. Jag vill inte prata om det. Så jag säger att allt är bra och att jag mår bra. För jag orkar inte förklara varför jag mår som jag mår för då börjar jag bara gråta igen. För att det inte alltid finns en bra förklaring till alla mina känslor.  Dessutom så är Bella också inne i någon svår gnäll period just nu för allt hon gör här hemma så är att gnälla. Idag då jag kom hem och Bella direkt börja gnälla på mig.  Fast jag gav henne mat, for ut med henne, och gullade med henne. Men inget hjälpte hon bara gnällde på mig. Då brast det bara för mig och tårarna börja rinna ner för mina kinder och jag kände att nu orkar jag inte mera. Så jag stängde in mig på wc och satte mig ner på golvet och bara grät. Bella va på utsidan av dörren och krafsa och gnällde. Hon ville ju såklart komma med in. Men jag orkade inte jag behövde en paus från henne. Så där satt jag på wc golvet i typ 20 minuter tills gråten och ångesten var under kontroll och jag kunde vara mitt lugna jag igen. För något som ger mig väldigt stark ångest och nästan lite panik är då jag känner att jag inte kan ta hand om Bella. För jag känner att jag har ingen rätt att känna så för jag har själv valt att bo här och bo själv och ta hand om Bella själv 24/7. Ingen annan bara jag har valt detta. Så då har jag ingen rätt att klaga. Jag älskar Bella så otroligt mycket och hon är verkligen min bästa vän. Min lilla bebis. Men när hon bara gnäller och gnäller och inte gör något annat så vill jag bara gå och gömma mig. För jag vill inte bli arg på henne.Jag vill inte tappa kontrollen. För egentligen så är det inte mitt riktig jag som blir arg utan det är mitt ångest jag som känner att jag tappar kontrollen.

 

Hur påverkar ångesten mitt förhållande med Jimmy

 

Den senaste tiden så har jag också varit väldigt dum och jobbig  mot Jimmy måste jag nog tyvärr säga. För jag har mått så otroligt dåligt så då jag träffar honom och han försöker göra något snällt för mig eller säger något snällt så har jag bara ropa och fräst åt honom. Jag har blivit jätte sur och stressad för det mesta. Så jag har förstört flera helgar som vi skulle ha kunnat haft tillsammans men istället så har jag varit sur och stressad. Men det är inte jag egentligen. För jag vill vara med honom och hitta på saker tillsammans. Men jag har bara känt stress för att måsta göra saker. Så stackars Jimmy har det inte alltid så lätt då han är tillsammans med mig. Men jag älskar honom jätte mycket. Han är min bättre hälft. Den här helgen som har varit var dock lite bättre. Hoppas på flera sådana helgar.

 

Hur påverkar ångesten min sömn 

 

Jag känner hela tiden en tjock massa i halsen som att nu börjar jag gråta igen. Det känns som att jag har förlorat kontrollen över mitt eget liv. Jag styrs av mina känslor som är starkast och just nu så är det min ondskefulla ångest som styr mitt liv känns det som. Jag kan inte sova på nätterna jag får sömn ca. 4-5 timmar per natt om jag har tur. Jag ligger bara vaken och vänder på mig. Stiger upp och går runt i lägenheten. Det går inte att sova. Fast jag börjar försöka sova senast halv elva, kvart före elva på kvällen. Kan inte börja gå tidigare i säng heller. Då jag går ut med Bella sista gången klockan 22 för att det inte skall bli allt för lång paus tills hon slipper ut på morgon igen. De går bara inte att sova. Så då alarmet ringer på morgon så är jag redan vaken eller så har jag sovit en till två timmar. För mina ca. 4-5 timmar sömn är inte timmarna i sträck. Utan de är uppdelade under hela natten. Jag är väldigt trött men jag får helt enkelt ingen sömn. Lördag och Söndag är dock lite bättre. Men det tror jag beror på att jag inte har några tider att passa då.

 

Lite tankar

 

Helt ärligt så vill jag helst bara ligga i sängen och vara för mig själv. Så det är tur att jag har mitt arbete att gå till så jag får komma hemifrån en liten stund varje dag. Där känner jag i alla fall att jag gör någon nytta och hjälper någon annan. 

Andra tror kanske att det hjälper att gå ut och röra på sig då man mår dåligt. Att fara och träffa folk. Men det hjälper inte mig. Det är bra om det hjälper någon och det tror jag nog att det gör. Men det hjälper inte mig. Det kan till och med göra saken värre för  mig.  Speciellt om jag känner stor press på mig som att jag måste må på ett visst sätt. Men då känns det bara som att rummet blir mindre och mindre och att snart så blir jag ihop klämd. Det är svårt att förklara för en person som inte upplever ångest på det sätt som jag gör. Hur allting känns och och hur det är för mig att leva med ångest på det sätt som jag gör. Den styr väldigt mycket i vad jag gör och speciellt vad jag väljer att inte göra just på grund av att det är något som jag vet kommer att bli för svår hanterligt för mig.

Det finns mycket ännu som jag kan skriva om det här ämnet. Men jag tror att jag väljer att avsluta här. Jag ber om ursäkt för de eventuella stavfel i texten. Hoppas att ni har en bra vecka och sköt om er. Kram

 

 

 

  

 



Kommentarer
Postat av: Alice

Kram Sandra! ❤️❤️

Svar: ❤❤
Sandra & Bella

2018-10-10 @ 19:46:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: