För och nackdelar med att inte bo tillsammans

För och nackdelar med att inte bo tillsammans

I förra inlägget skrev jag att jag och Jimmy inte bor tillsammans just nu. Det finns ju såklart både för och nackdelar med att vi inte bor tillsammans. Dem tänkte jag skriva om lite ikväll. Nu är dessa tankar helt och hållet mina. Jimmy kanske tänker på ett helt annat sätt kring det här. Så om ni läser ska ni komma ihåg det!  Jag tror att jag börjar med att skriva om nackdelarna. Jag kommer att skriva dem i punktform.
 
  • Något som är absolut den största nackdelen är att Bella inte får bo under samma tak som sin pappa. Hon behöver honom lika mycket som hon behöver mig. Ibland tror jag att hon behöver honom mera. Speciellt då jag har en av mina så kallade ångest dagar och min ork inte riktigt räcker till så mycket som den borde. Då skulle det vara bra för Bella att ha Jimmy här. Så att han kan ge henne den uppmärksamhet som hon behöver få dagligen. Bella älskar sin pappa. Han får alltid många pussar och kramar av henne då han kommer hit och hälsar på. 
     
     
  •  
     
     
  • Sen så är det så att Jimmy jobbar varannan vecka system. Kväll och morgon skifte. De veckor som han har kväll så träffas vi inte alls på vardagarna. I värsta fall så kan det gå en hel vecka innan vi träffas. De låter kanske inte så farligt länge för vissa. Men för mig är det för länge.  Morgon veckorna är bättre för då kan vi välja om vi vill träffas eller inte. Jag vet att om jag behöver honom så är han bara 5 minuter ifrån. Men under kvälls skifte veckan så har vi inte det valet. 
  • Ibland kan saknaden efter honom komma som en blixt från en klar himmel och det sticker till i hela mig och då att inte ha honom här hos mig kan få mig att må så dåligt för att jag vill ha honom här. 
  •  
     
     
 En sån liten sak som att få sova i samma säng och säga sov gott till varandra och vakna upp sida vid sida. Är något som jag saknar. För inte är det samma sak att säga sov gott i telefon som det är att säga det  öga mot öga. 
 
 
Nu kommer vi till fördelarna med att inte bo tillsammans. Fortfarande detta är bara mina åsikter och tankar om ämnet. 
  • Något som jag tycker är så skönt med att ha en egen lägenhet är att det är så tyst och skönt då jag kommer hem. Bara en glad Bella som kommer och hälsar välkommen hem.
  • Att jag får göra precis vad jag vill här hemma. Vill jag ha högt på musiken så kan jag det utan att det stör nångon eller vill jag se på tv sent in på natten så får jag göra det för det är ju ingen annan här än jag.
  • Att jag får handla vad jag vill för jag behöver inte laga mat åt nån annan än mig själv. De blir ju inte så mycket matlagning här hemma. För jag tycker inte om att laga mat. Men endå. 
  • Att jag kan i princip ha hela min lägenhet inred med ugglor. Jag skulle nog säga att 90% av min lägenhets inrednig är baserad på ugglor. Galen i ugglor jag är. 
  • Om jag vill vara själv så kan jag vara det. Ingen kan komma hit och säga att de måste få vara här.
  • Jag störs inte av Jimmys arbetstider. Jag behöver inte vakna då hans alarm ringer tidigt på morgonen eller jag behöver inte vakna då han kommer hem mitt i natten efter sitt kvälls skifte ( Han slutar tolv på natten då han har kvälls skifte.) 
 
 
Nog finns det säkert flera både för och nackdelar men här är nu några av dem som jag kan komma på just nu. 
Mitt nästa inlägg kommer att handla om ångest och hur det är att leva med ångest. Har börjat skriva lite på det redan. Så de kommer säkert upp här om nån dag.
 
Ha de bra! Kram
Sandra

 

I'am Back

I'am Back

Nu är jag tillbaka efter en lång paus från bloggen. Men med en dator som jag inte har sluppit in på pgr av att jag glömt lösenordet till den och att jag inte tycker om att blogga från telefonen så fick det helt enkelt bli en längre paus. Men sen i fredags så har jag haft tillgång till min dator igen då jag mitt i allt kom på lösenordet! 😊 Så nu ska jag försöka mig på att komma igång med bloggade igen. 

 Mycket har hänt sen jag skrev här sist. Jag och Jimmy är tillsammans igen. Vi hade en paus i cirka 3 månader. Just nu så bor vi i egna lägenheter. Vår plan är nog att flytta tillsammans igen, men då vi vill bo i ett radhus eller liknande så tar det lite längre att hitta ett som passar för just oss. Bella bor med mig 24/7 för Jimmy får inte ha djur i sin lägenhet. Men bara för att vi bor skilt så betyder ju inte det att det skulle vara en dålig sak. Jag tror bara att det är bra för oss att ha det så här just nu i alla fall.  Vi träffas endå flera gånger i veckan. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra med att bo sig själv. Jag behöver inte ta hand om någon annan än mig själv och Bella förstås. Jag tror att att både jag och Jimmy mår bättre av att ha det så här just nu. Jag kan se en så stor förändring i både mitt och Jimmys sätt att behandla varandra nu efter att vi har blivit tillsammans igen. Vi tar inte varandra förgivet mera. Vi älskar varandra och vill vara tilsammans.❤
 
Annat som har hänt i mitt liv sen sist då. Jag har slutat jobba på Vestersundsby Daghem efter 3 år och 6 månader på ett arbete som jag verkligen har trivts så bra med. Att tömma skåpet efter en så lång tid där kändes väldigt jobbigt. Att lämna mina vänner för ja jag tycker att mina arbetskollegor blev mina vänner. Så på samma gång som det känns bra med en förändrig så känns det endå jobbigt att lämna dem. Men jag kan alltid fara dit och hälsa på.
Jag har faktist börjat jobba på en helt ny arbetsplats med något helt annat än tidigare. Jag har börjat jobba som personlig assistent på gymnasiet. Jag trivs väldigt bra med mitt nya jobb. Vi får se vad det leder mig in på. Men just nu trivs jag med att jobba lite mindre. Jag känner mig inte lika stressad som förut och jag sover bättre och då jag stressar mindre så blir även min ångest och panikångest lättare. Mitt liv känns lite lättare nu.  Men det är klart att så småningom så måste jag söka lite mera timmar. Men just nu är det bra som det är. 
 
 
 
Men något som jag har väldigt svåra problem med just nu är att jag är livrädd att Bella ska dö eller att jag ska dö och då blir Bella lämnad ensam. För om jag skulle dö vem ska då ta hand om Bella. Det är ju bara jag som vet vad alla hennes olika sätt betyder. Hon har ju så många olika. Det är ju klart att hon har både Jimmy och mina föräldrar kvar. Jag vet ju nog att hon får det bra med dem. Men det är ju bara jag som vet allt om Bella och vet vad hon vill då hon gråter på ett visst sätt. Då hon sätter huvudet på sne och tittar på en med sina stora bruna ögon.
 
 
Då hon följer efter vart man än går. Vad hon kan äta utan att få ont i magen. Man får ju inte mata henne med vad som helst. Fast hon äter allt och vill ha allt. Vem ska säga "nej Bella du får inte öppna roskisdörren varje gång du blir ensam".
Andra vet ju inte hur vi har det och hur vi gör det i vår vardag. Vi har ju våra rutiner. Varje kväll då vi ska börja sova så pussar och kramar jag Bella och säger "sov gott Bella. Mamma älskar dig" Vem ska säga det åt henne om jag inte finns där. Varje gång jag lämnar henne ensam hemma så får hon ett hundkex och jag säger åt henne " hejdå Bella. Ha en bra dag. Mamma älskar dej. Vi ses sen." Det är viktigt att man visar åt Bella att man älskar henne och att hon är viktig för annars kan hon bli ledsen och tro mig du lär nog märka då hon är ledsen och känner sig utanför. Hon är ju också ganska speciell att vara ute och gå med. Man måste komma ihåg att det inte går att ha henne i långt koppel hela tiden. För hör och ser hon en moped eller något annat med högt ljud så springer hon genast dit. Ser hon en annan hund så blir det mycket ljud för hon skäller så högt. Hon får en svart rand på ryggen då hon blir stressad eller uppjagad. Man kan inte låta andra hälsa på Bella för hon är så rädd och försiktig. Man häslar på henne på egen risk. Hon kan börja hosta och få tungt att andas då man är ute med henne. Då vill hon upp i famnen tills det går om. Hon behöver mycket tid på sig att lära känna dig.  Hon avskyr regn och att bli våt. Hon har olika kläder. Flexiväst, regnrock,halsduk och två olika varma vinter tröjor. Hon älskar gräs. Hon älskar solen och kan sitta ute i timtal om solen är framme. Bella vill allra helst ligga under en filt på soffan bredvid dig när du ser på tv eller är på soffan. När ni ska sova så vill hon sova under täcket. Det finns så mycket som den som ska ta hand om Bella måste veta. Det är det som gör mig så rädd att jag inte ska hinna berätta allt eller skriva ner allt. För min Bella måste få den absolut bästa vården och kärleken. Hon skulle dö om hon hamnar på något hundhem för hemlösa hundar. Nu ska vi ju hoppas att jag aldrig behöver lämna henne ❤
 
 
 
 
 
 
 
 Sen är jag också helt galen i ugglor. Jag har massor med saker som föreställer ugglor. Kläder, inredning,gardiner, tavlor, klockor och en hel massa smycken. Vet inte varför jag har blivit så kär i dem. Men de är ju bara för fina. Sen finns det ju jätte massor med föremål som en uggla. Jag går alltid på spaning efter något nytt till min samling. Jag kan inte gå in i en butik utan att kolla runt i fall det skulle finnas en ny som jag måste ha. Om jag någon gång kommer att äga ett eget hem så ska det finnas ett rum i huset som är mitt uggle rum.
Här är bara en liten del av vad jag äger som har med ugglor att göra. 😍
 

 Om ni har frågor eller funderingar kring det här blogg inlägget så får ni fråga. Jag svara så gott jag kan. Nu ska ni ha en bra vecka! Kram

 

 

När allt blev för mycket

 
 
Jag vet att vissa tycker att jag skriver om allt för mycket personliga saker i min blogg. Men vet ni vad. Det här min blogg och jag väljer helt själv vad jag skriver om. Dessutom så hjälper det mig attt få skriva ner allt. Sen att jag väljer att skriva ner det i bloggen och publicera det så att andra får ta del av det, är något som alltid har varit en självklar sak för mig redan från början då jag började skriva blogg för några år sen. Om ni tycker att det är så fel då behöver ni ju faktist inte gå in och läsa!  Klart att jag kan förstå att ni tycker att det blir lite för personligt men då får de vara så. Om ni känner så. Så ska ni inte läsa detta inlägg. För det är väldigt personligt. 
 
 
 
 
När allt blev för mycket
När allt blev för mycket och jag insåg att jag måste be om hjälp för annars orkar jag inte. Jag har nu i några veckor varit väldigt trött och inte haft någon extra ork. Jag stiger upp på morgon och lagar mig klar för arbetet. Tar ut Bella och sen cyklar iväg. Är på arbetet och mår bra. Men sen då jag kommer hem så börjar jag må dåligt igen. Tar ut Bella. Men sen då vi kommer in och hon bara pipar och gnäller och jag känner att jag inte kan hjälpa henne, för inget som jag gör hjälper henne. Då blir jag stressad och ofta så har jag bara börjat ropa åt henne och sen får jag så dåligt samvete över hur jag behandlat henne. Jag känner hur ångesten ökar och jag börjar gråta. Jag liggger på soffan och gråter, Bella kommer dit och lägger sina tassar om min hals och pussar mig på kinderna. De är precis som hon visste att mamma mår dåligt och behöver få en Bella kram. Det hjälper ibland. Men ofta så gör det saken värre för då känner jag mig hemsk och elak som ropat åt henne. Jag älskar henne så mycket. För mig är Bella mitt barn. Men hur mycket jag än älskar henne så behöver jag få en paus från henne och allt ansvar för några dagar. Så den här veckan bor Bella hos Mammas och Pappas.  För jag började känna att jag började må psykiskt dåligt igen. Jag sover väldigt dåligt på natten 5-6 timmar per natt. Det känns lite som jag är på atutopilot på dagarna. Slår på den då jag far till jobbet och stänger av då jag kommer hem. Jag har länge tänkt att jag verkligen borde berätta åt nån hur jag har börjat må igen. Men jag har känt att det förväntas att jag alltid ska var positiv och glad. Men nu har jag berättat åt mina föräldrar och det känns redan lite bättre. Det hjälper också att jag inte har Bella med mig den här veckan.  Jag behövde få den här pausen.  Det som känns jobbigast av allt är att jag vaknar på morgonen och märker att jag har skadat mig själv, men har inget minne av att jag skulle ha gjort det. Jag har inte skadat mig själv på flera år. Så att de nu händer då jag sover är väldigt skrämmande. Jag visste inte att jag går i sömnen. Jag vill inte gå i sömnen och skada mig själv. Jag vill minnas, men det går inte. Det är helt blankt. Det enda som påminner mig är såren. Jag har sovit lite bättre nu då jag varit själv. Börjar lite tror att jag har så dåligt samvete och mycket ångest då det känns som att jag inte räcker till för Bella och därför sover jag dåligt. Jag slet henne från hennes trygga plats, från hennes hem. ,från hennes pappa, han var hennes stabila punkt. Jag tänkte inte på henne då jag gjorde så då jag lämnade allt. En del av mig kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag gjorde mot Bella och Jimmy. Men jag måste inse att jag måste börja ta hand om mig själv. För jag vill inte vara så här offline.  Jag måste finnas till för Bella , hon behöver mig. . Jag måste börja reda ut mitt liv. För jag vill må bra och orka med allt som livet har att erbjuda. Jag vill inte att allt som jag har kämpat för ska vara i onödan. Jag måste ta en dag i taget. Lita på mig själv att jag nog kan klara av det här. Livet ger och livet tar. Jag är väldigt tacksam för allt som jag har i mitt liv just nu. Att vi hittade tillbaka till varandra. Att man kan förlåta.
 I helgen ska jag och mamma till Vasa. Imorgon far vi på teater och på lördan far vi på Galan 2016! Jag ser verkligen fram emot denna helg.  Sen hoppas jag att jag ska få ordning på mitt mående. Tack för att ni lyssnade. 
 
Ha de bra! 
Kram
Sandra